När Essingeleden i Stockholm planerades och byggdes var det norra Europas största kombinerade motorvägs- och broprojekt. Innan Essingeleden stod färdig 1967 var man tvungen att köra genom stadskärnan för att ta sig mellan Stockholms norra och södra delar. Det innebar att man behövde köra genom Norrmalm, Gamla Stan, via Slussen och ut genom Södermalm. Detta hade i decennier visat sig problematiskt, men i och med den kraftigt ökade biltrafiken efter andra världskriget blev situationen ohållbar.

1958 antogs en ny trafikplan för Stockholm. Det var en mycket omfattande plan med mängder av trafiklösningar för att bygga bort flaskhalsar. Planen skulle även möjliggöra utvecklandet av fler bostadsområden i stadens omedelbara närhet. Många av dessa planer sattes aldrig i verket eller fick förändrade sträckningar under planprocessernas gång. I stort sett planerades en form av ringled runt huvudstaden likt de som fanns kring andra storstäder i omvärlden. Samtidigt ökade dock hela tiden länets befolkning och biltrafik oavbrutet, vilket gjorde att planerarna för det mesta låg steget efter utvecklingen.

Essingeleden var en del av hela detta trafikpaket och eftersom det ansågs att situationen i innerstaden var akut började den att byggas redan 1960. Projektet omfattade endast fem kilometer motorväg, med tre filer i vardera riktningen, en tunnel, tre segelfria broar och fem trafikplatser. Eftersom det beslutades om införande av högertrafik i Sverige under konstruktionens gång fick man bygga om några av trafikplatserna. Detta plus ett broras under arbetet försenade projektets färdigställande en del, men i september 1967 öppnades båda riktningarna för trafik. Redan under 1966 hade halva Essingeleden öppnats för dubbelriktad trafik.

Leden planerades och dimensionerades för 80000 fordon per dygn, men 2017 var dygnsmedeltrafiken uppe i 140000 fordon. En rekordnotering från augusti 2007 är 170000 fordon per dygn. Detta berodde bland annat på införandet av trängselavgifter i innerstaden plus ombyggnader av Centralbron under denna period. Huvudparten av Essingeleden har sedan början av 2000-talet fått fyra filer i vardera riktningen, vilket har ökat kapaciteten till 150000 fordon per dygn. Den ökade kapaciteten har i stort sett tagits i anspråk efter Södra länkens invigning 2004.

Efter politiskt motstånd och pengabrist under 1970- och 1980-talen färdigställdes aldrig de kompletterande vägprojekten som avsåg att lösa Stockholms trafikinfarkter. Länge avslutades Essingeleden norrut genom att trafiken leddes ned på Norra Stationsgatan, vilken blev till stadens värsta flaskhals. Detta har avhjälpts av att första delen av Norra länken färdigställdes 1991. Numer finns nästan hela ringen runt citykärnan färdig. Essingeleden, Södra och Norra länkarna behöver kompletteras med Österleden för att cirkeln skall slutas. Planer på Österleden har kommit och gått under den trafikpolitiska historien. De fanns med 1958, återuppväcktes i det berömda Dennispaketet under 1990-talet och har nu faktiskt beslutats i juni 2018. Österleden kommer att förbinda Norra och Södra länkarna med en väg- och tunnelförbindelse öster om Gamla Stan. När den står färdig är dock inte klart i skrivande stund.

Ringleden runt Stockholm bygger till stor del på motorvägar i tunnlar. Här har ventilationen och vattenreningen stor betydelse. Det klarar man bl.a. med hjälp av dysa som finns i tunnlarnas ventilationssystem. Räddningsverket och det lokala brandskyddet tycker däremot inte om alla dessa långa tunnlar med intensiv trafik.

 
 
 
 
sportpress